IamGodDamnit

Jag viskade
för att inte orsaka sprickor i luften runt omkring.
Mina andetag under dina fingrar
kontrollerade varje rörelse.
Levde inte utan dig
Kunde inte
Din närhet orsakade skyfall i mina vener.
Träffsäkra inpulser trängde rakt in i mitt inre
genom min hud.

För du viskade
det jag redan visste;
att livet inte var något för mig.
Att jag glömt vägen till gryningen.
medan mörkret dansade i mina fotspår.
För jag såg aldrig, men månen lös över mig
för att överrösta natten.
Och att livet hade räddat sig själv
Om jag bara låtit ditt hjärta slå sig in i mitt!

Så.. har jag Mig Själv att skylla ?